Om mitt liv

I920 –tal:

Jag föddes 1927 men har ändå ett minne från 20 –talet. Jag råkade vara älsta sonen, mun far var mycket stolt att ha fått en son. Då jag var 11 månader tyckte han att att jag var långhårig. Mamma lovade att klippa mej, men det fick hon inte. Jag skulle klippas proffsit av en barberare. Pappa tog mig till den finaste barberaren vid torget. Jag var för liten för att sitta i stolen, jag skulle sitta i pappas knä. Men jag höll inte tätt, då pappa kände mitt kiss kastade han iväg mig. Jag fångades upp av en av kunderna. Alla skrattade. Jag hade en stark känsla av att inte klara mig själv, jag var beroende av en vuxen, fick känslan av att jag måste lita på någon annan vuxen. Enligt min mamma förlät min pappa aldrig att jag hade gjort honom till åtlöje och jag förstod att jag måste lita till andra vuxna.

1930 – tal

Började lika brutalt som 20 – talet. Detta hände i september 1930. Jag hade fått en syster hon var omkring nio månader. Hon satt i knät på barnflickan. I handen höll hon en lackstång, kastade den för att upptäcka gravitationen, lackstången gick i två delar. Jag fg springer för förstod inte varför men jag fick en känsla av att detta skulle helt ändra mitt liv. Jag visste att något skulle hända men inte vad. Pappa kom hem full som vanligt och kastade sig över mej han kastar mej upp i luften, fångade mej, slog mej i sk$ärten, skrek de hemskaste hotelser. Han skulle minsann slå ihäl mej om..... Om vad då? Jag tror att livet är slut. Skall jag verkligen dö nu efter bara tre år? Alla är försvunna ingen kommer och förklarar att det inte var mitt fel. Jag förstår att döden är slut på livet. Jag grips av dödsångest. Det han skriker betyder att han skall döda mej. Jag skriker ut min ångest så högt jag kan. Vid min ålder vet jag inte att jag har rätt till liv. Att det finns makter mäktigare än min pappa. Jag tror att han har rätt att släcka ut mitt liv. Han fortsätter att kasta upp mig och slår. Då orden tar hårdare känner jag inte slagen. Att jag skall då vid bara tre års ålder…… Äntligen tappar han mej, jag kommer ned uppifrån taket , tar emot mej med händer och knän, slår huvudet korkmattan, det gör ont. Men jag är uppe på benen innan han hinner få tag i mej . Jag springer för livet, köksdörren stod öppen, nerför stentrappan, ut över vägen. Jag hör en bils desperata signalhorn och däckens bromsljud, men jag kommer undan. Jag har inte en tanke på att vara rädd för Skaftnisses hund då jag springer genom gränden ut mot skogen. Jag kryper under den första täta gran jag kommer förbi. Allt är tyst och lugnt, bara jag flämtar. Här kan han inte hitta mej, jag försöker krypa ännu längre in. Men hur länge kan jag stanna här? Finns det något att äta i skogen? Jag vågar inte gå hem. Jag börjar att frysa, tycker att jag har stannat en evighet under granen. På darrand ben går jag hem. Mamma frågar om jag vill ha mat. Pappa har somnat. Sean dess försöker jag hålla mig undan då pappa kommer hem.

Det mesta jag kommer ihåg från 30 – talet är alla som tigger pengar till nattlogi. De vuxna säger att det fanns jobb hos bönderna, men att de var för lata att ta drängjobb. Jag fick fler och flera systrar, mamma som varit en punkt av värme och ljus i min tillvaro, får mindre och mindre tid för mej. Jag blir mer och mer ensam med mina dagdrömmar, hittar på en massa historier där jag är hjälte. Jag vinner strider i spetsen för arméer. Jag skäms för mina tankar och berättar som aldrig för någon. Innan jag började skolan fick jag gå ärenden för trädgården, gå med blommor till någon som fyllde år. Ibland fick jag en slant för besväret. Vissa kvinnor gav mig alltid hela 25 öre. Mamma tyckte att jag skulle spara mina pengar, vilket jag gjorde. Det var viktigt att man lärde sig spara. Kanske skulle jag spara till en cykel. Jag hade sparat ett par år sparbössan var proppfull. En kväll räknade pappa pengar, han skulle betala en växel nästa dag. Pengarna ur alla kassor räckte inte. qa HAn bad HanHHHHHHH Han befallde mamma ta och slå sönder min spargris. Pengarna fyllde hela bordet. Jag skrek och protesterade. Hade min pappa sagt att vi var tvungna att använda även mina pengar för att vi skulle överleva. Hade jag säkert accepterat detta. Men något resonerande låg inte till för min far då det gällde att behandla kvinnor och barn, han gav bara order och begärde omedelbart att bli åtlydd. På så sätt skapade han aldrig någon känsla av lojalitet. ”Se till att ungen är tyst” röt pappa så hotfullt att jag tystnade tvärt. Det var inget tal om att jag skulle få tillbaka mina besparingar. Jag lade aldrig några mera pengar i sparbössan.

Under mina ensamma vandringar med blommor eller då jag sattes till enformiga jobb. Jag fick alltid skitjobben då min far inte trodde att en vänsterhänt kunde uträtta något komplicerat. Till en början vann jag alla drabbningar, med snart tyckte jag det var mera spännande om utgången inte var given.

Jag var med Gustav den andra eller Karl den tolfte i spännande drabbningar. Jag vann alltid och fick berömmelse. Dagdrömmarna var hemliga och jag trodde att de inte var tillåtna. Jag hade en sådan stark önskan att vara hjälte. Antagligen var det bara i drömmarna som man kunde vara hjälte. En gång höll jag på att drunkna för att de större pojkarna sa att jag skulle vara hjälte om jag gick ut på isen. Jag var nog inte mera än sex år. Isen gungade under mig, publiken hejade på mig att jag skulle gå längre ut, och längre. Plötsligt brast den gungande isen och jag ett ben i vattnet. Jag var vettskrämd, ingen såg ut att vilja hjälpa mig, alla var rädda. Med ett ben och händerna lyckades jag krypa upp på isen och kom iland. Nu tog pojkarna hand om mig och jag fick gå in till några tanter för att torka mig. De skojade om att de inte hade elektriskt, men en varm spisel hade de. Barnen kallade stället för gamla ålderdomshemmet och berättade att kvinnorna där var dårhusjon. Men jag tyckte att tanterna var snälla som lät mig värma mig och stack till mig en kaka, så att inte barnaskaran skulle se. Tore hade skrämt mig för dårar på anstalt och jag skyndade mig hem då jag blev uppvärmd. Det var ett par kilometer att gå och jag frös om det våta benet. Men jag upptäckte att om jag sprang eller gick so fort jag kunde blev jas varmare. Mamma märkte att jag hade ett vått ben och bad mig byta dessa eviga långstrumpor. Hon frågade hur jag kunde ha blivit våt på bara ett ben svarade jag att jag hade plurrat. Jag fick en sträng tillsägelse att aldrig ge mig ut på isar.

Då jag började skolan vid sju års ålder sade pappa till att jag måste ha tid att läsa läxor annan tid skulle jag arbeta. Han hade blivit utackorderad som barn till en snål trädgårdsmästare där han hela tiden hem från skolan skulle arbete. Då inte han fick läsa skulle jag få göra det. Men han tänkte inte på att leken är ännu viktigare än läxor. Det är under liken barn lär sig att skapa. Jag stal mig ofta tid att leka. Men hade alltid dåligt samvete. Andra barn fick leka hela eftermiddagarna. Varför inte jag. Pappa gav mig sällan bannor, han skällde på min mamma om jag var borta. Det dröjde länge innan jag förstod att hon var gisslan. Eller kanske ville jag inte förstå. Några timmar om dagen hade jag trygghet i skolan. Jag tyckte om alla lektioner utom de som hade att göra med skrivning , jag hade fått lära mig skriva med höger hand vilket antagligen gjorde gjorde att fel hjärnhalva fick hand om stavningen. Det blev helt oordning i systemet. Snart efter min tid var det viktigt att alla vänsterhänta skulle skriva med sin egen hand. Jag mins hur hemskt det var att försöka formulera bokstäver med höger hand, det blev mest bläckplumpar och konstiga krumelurer. Lärarna trodde att jag var dum som hade så svårt att lära mig skriva. Ingen tänkte på att jag tvingades skriva med fel hand. Som tur var fanns det andra saker än skrivning. Att läsa däremot blev jag snart ganska bra på. Det var tre saker som man måste lära sig det var att läsa, åka cykel och simma. Jag tyckte det var konstigt att alla tre skulle man lära sig då man var sju år. Vad skulle man lära sig resten av livet? Jag lyckades med alla tre.


Copyright:

Inge OskarssonDianavägen 15 A 115 43 Stockholm
tel 08 - 664 31 79
ingeoskarsson@telia.com