Bofors har talat!

(Tillägnat en lokförare som vägrat köra kanoner till Göteborg.)

En långsträckt stad i skogen
Vackra trädgårdar med hallon och rosor.
Anders behandlar det rinnande stålet med van hand.
Det gnistrar och sprakar runt honom.
Som många här är han född i en kristen familj.
Både församlingen och jobbet har gått i arv.
Han känner sig nöjde med livet.
Ser fram emot de sista stationerna i livet:
Pensionen och himmelriket.
Han har allrid givit den tionde till församlingen.
Sonen jobbar här och är också med i församlingen.
Så underbart att vara frälst!
Under väsandet från stålet, sjunger han:
”Han är likadan i dag, frälser ännu många syndare.

Långt, långt borta förbannades han av en kvinna.
Hon skulle hämta vatten, medan maken grävde.
Bofors hade talat:
Hon försöker samla ihop mannens lik, hjärnan hade runnit ut, barnen hade förvandlas till blodiga klumpar.
Omöjligt att se vem som var vem.
Hon gråter hysteriskt, sedan stilla.
Typiskt att de skjuter på oss civila, vi kan inte skjuta tillbaka.
Hon vänder blicken mot skyn och skriker:
Jag förbannar den son sköt och den som tillverkade kanonen.
De måste ha varit enkla, fattiga män som man eller mina bröder.
Era förbannade, förrädare mot er klass!
Jag skall tala om för er att vi mördade hela min familj.

Grannarna hjälpte henne med begravningen.
Men de skakade på huvudet då han skulle finna mördarna.
En vacker kvinna har alltid vissa möjligheter.
Hon fick jobb här och var och en lift till nästa stad.
Vissa saker som hon måste göra skämdes hon för.
Men hon drevs av en stark lidelse;
Att göra det lilla hon kunde för att stoppa krigets vansinne.
Hon tog sig svart över gränsen.
Talade och talade med soldater.
Då hon hittade den rätta sa han:
Jag måste lyda order.
Fel skrek hon:
Ni kommer att förinta hela mänskligheten genom att lyda order!
Av soldaterna fick hon reda på mycket om kanonen.
Hon blev bjuden på mat och lovad äktenskap.
Flygresa och visum var otänkbart.
På olika sätt tog hon sig till nästa stad och smög över gränserna.
Genom ett kallt och främmande Europa.
Frysen och svulten var hon äntligen i Bofors.

Ett hotell fordrade inte förskottsbetalning.
Efter hennes erfarenheter var det inte svårt att lura sig in på fabriken.
Hon letade länge, äntlig fann hon gjuteriet och Anders.
Hon såg på honom med flammande ögon och sade:
”Du har mördad hela min familj.”
”Jag, stammade Anders, jag skulle inte ens kunna döda en fluga.”
Sedan stod hon tyst och såg på honom.
Anders kände sig besvärad och gick till basen,
Som larmade vakter vilka kastade ut henne.
Anders kände hennes ögon brinna inom honom och gick till pastorn.
”Du behöver inte oroa dig, regering och riksdag har ansvaret.”
”Men det är hemskt att don använder kanonerna,
Vad skulle Jesus säga?”
”Vet inte, men Paulus sade att man skall lyda sin överhet,
gör det och be till Jesus, så kommer du inte att ha några bekymmer.”


Copyright:

Inge OskarssonDianavägen 15 A, 115 43 Stockholm
tel 08 - 664 31 79
ingeoskarsson@telia.com