den 4 oktober 2007

Bofors har talat!

(Tillägnat en lokförare som vägrat köra kanoner till Göteborg.)

En långsträckt stad i skogen
Vackra trädgårdar med hallon och rosor.
Anders behandlar det rinnande stålet med van hand.
Det gnistrar och sprakar runt honom.
Som många här är han född i en kristen familj.
Både församlingen och jobbet har gått i arv.
Han känner sig nöjde med livet.
Ser fram emot de sista stationerna i livet:
Pensionen och himmelriket.
Han har allrid givit den tionde till församlingen.
Sonen jobbar här och är också med i församlingen.
Så underbart att vara frälst!
Under väsandet från stålet, sjunger han:
”Han är likadan i dag, frälser ännu många syndare.

Långt, långt borta förbannades han av en kvinna.
Hon skulle hämta vatten, medan maken grävde.
Bofors hade talat:
Hon försöker samla ihop mannens lik, hjärnan hade runnit ut, barnen hade förvandlas till blodiga klumpar.
Omöjligt att se vem som var vem.
Hon gråter hysteriskt, sedan stilla.
Typiskt att de skjuter på oss civila, vi kan inte skjuta tillbaka.
Hon vänder blicken mot skyn och skriker:
Jag förbannar den son sköt och den som tillverkade kanonen.
De måste ha varit enkla, fattiga män som man eller mina bröder.
Era förbannade, förrädare mot er klass!
Jag skall tala om för er att vi mördade hela min familj.

Grannarna hjälpte henne med begravningen.
Men de skakade på huvudet då han skulle finna mördarna.
En vacker kvinna har alltid vissa möjligheter.
Hon fick jobb här och var och en lift till nästa stad.
Vissa saker som hon måste göra skämdes hon för.
Men hon drevs av en stark lidelse;
Att göra det lilla hon kunde för att stoppa krigets vansinne.
Hon tog sig svart över gränsen.
Talade och talade med soldater.
Då hon hittade den rätta sa han:
Jag måste lyda order.
Fel skrek hon:
Ni kommer att förinta hela mänskligheten genom att lyda order!
Av soldaterna fick hon reda på mycket om kanonen.
Hon blev bjuden på mat och lovad äktenskap.
Flygresa och visum var otänkbart.
På olika sätt tog hon sig till nästa stad och smög över gränserna.
Genom ett kallt och främmande Europa.
Frysen och svulten var hon äntligen i Bofors.

Ett hotell fordrade inte förskottsbetalning.
Efter hennes erfarenheter var det inte svårt att lura sig in på fabriken.
Hon letade länge, äntlig fann hon gjuteriet och Anders.
Hon såg på honom med flammande ögon och sade:
”Du har mördad hela min familj.”
”Jag, stammade Anders, jag skulle inte ens kunna döda en fluga.”
Sedan stod hon tyst och såg på honom.
Anders kände sig besvärad och gick till basen,
Som larmade vakter vilka kastade ut henne.
Anders kände hennes ögon brinna inom honom och gick till pastorn.
”Du behöver inte oroa dig, regering och riksdag har ansvaret.”
”Men det är hemskt att don använder kanonerna,
Vad skulle Jesus säga?”
”Vet inte, men Paulus sade att man skall lyda sin överhet,
gör det och be till Jesus, så kommer du inte att ha några bekymmer.”


Copyright:

Inge OskarssonDianavägen 15 A, 115 43 Stockholm
tel 08 - 664 31 79
ingeoskarsson@telia.com

Freden bär med sig kriget.


Om det skulle bli krig, kan man naturligtvis inte på minuten bygga upp en krigsindustri. Den måste finnas innan. Om det blir spänningar som kan leda till krig stiger förtjänstmöjligheterna inom industrin. Då vi alltid har haft krig finns det alltid förlorare som är missnöjda och möjliga att uppvigla. Henrika av Navarra förstod problematiken och belägrade, stormade och förstörde Liége. Så länge rustningsindustrin finns kommer det att finnas krig antog Henrik. När han dog byggde man upp Liége igen. Skall vi förstöra Bofors? Jag tänkte förr att vi skulle organisera massvapenvägran. För att väcka människorna och tömma arméerna. Men det verkar vara försent nu man kan föra krig med ett fåtal experter. Men om vi förstör Bofors, skulle människor i andra länder göra likadant?

The Betels tog upp något i ”Yellow submarin”, att skratta år kriget. Ingen kan gå ut i krig med en gul u-båt, fienden skulle skratta, En rik amerikan utlovade ett pris på ett par tusen dollar till den som bäst kunde färja en ubåt gul. Skrattet har alltid militärer och högerpoitiker varit rädda för. Ett franskt regemente fick order att kapitulera till tyskarna, de var dödsförskrämda för att tyskarna skulle skratta åt deras gammalmodiga vapen. En nazistledare berättar följande:
”Folk skrek hotfullt, och kastade sten på våra möten, vi var allmänt hatade, men vi blev bara starkare. Men så på att möte 1942 i Norrköping började folk att skratta åt oss. Då gick det inte längre hela vår rörelse började vackla.”

Kriget och nazismen är det hemskaste mänskligheten har skapat, det är så utanför all sans och logik, vi orkar inte gråta längre så låt oss skratta. Tänk på de frireligiösa arbetarna i Bofors som producerar vapnen som även i fredstid dödar sju människor om dagen. På söndagarna går de till kapellet och tillbeder Jesus, fredsfursten, alltför taktiskt för att viskall kunna gråta. Kan vi istället inte skratta ut dom? Jag har kommit på kriget svaga punkt - uniformerna. Ingen har lyckats förbereda ett krig utan uniformer. Låt oss skratta varje gång vi ser en person i uniform. Bryt alla förbindelser med människor i uniformer och de som jobbar i vapenindustrin. Tjejer gå aldrig ut med en kille i uniform och ni killar se aldrig åt en kvinna i uniform. Med tiden kommer ingen att vilja bära uniform, med vår tids snabba kommunikationer kommer det att sprida sig i hela världen och vi får äntligen slut på kriget.

Copyright:

Inge Oskarsson
Dianavägen 15 A, 115 43 Stockholm
tel 08 - 664 31 79
ingeoskarsson@telia.com

Löntagarna förlorar miljarder på kronan.

Att läsa Gösta Torstensons artikel om att vi tjänade miljarder på ett Nej, är som att läsa tio Guds bud, som är skrivna för patriarkerna, men säger inte ett ord om hur majoriteten av befolkningen på kvinnor och arbetare skall bete sig. För Gösta existerar bara villaägare som betalar räntor, och de har ibland tjänat och ibland förlorat på ECB:s ränta. Men majoriteten av befolkningen är inte villaägare utan vanliga löntagare som förlorat många förlorat många flera
miljarder på den sjunkande kronan. För cirka 30 år sedan var vi ett av världens rikaste länder i BNP per capita. Vad hände? Jo man lät kronan flyta. Mycket fördelaktigt för exportindustrin som får konkuransfördelar på arbetarnas bekostnad. Det är ju bara för kapitalisterna att sänka kronan så får de billigare arbetskraft. Vi kan jämföra med två länder med fast valuta Österrike och Danmark. De knöt sin valuta till D – marken och sedan till Euron. Innan låg deras BNP per capita runt 15 procent under oss. Sedan krona började flyta är det vi som ligger sämre till. Ekonomerna säger att kronan är undervärderad men ingen vet varför. Orsaken till att kronan har problem är arbetskraft – invandringen på 50 och 60 – talet. Många av invandrarna flyttar hem till Finland, Italien eller Jugoslavien och tar med sig sina pensioner. Detta gör att det är större tillgång på kronor än efterfrågan på värlsdsmarknaden. Det är tyvärr inte så många svenskar som har arbetat i andra länder och tar hem sina pensioner. Dessa pensionsutbetalningar skulle inte kunna sänka euron. Att gå med i EMU skulle alltså klara अव् detta bekymmer. Det är lika omöjligt för oss att påverka ECB som den svenska riksbanken। Båda kommer att felaktigt bekämpa inflationen genom att höja räntan। Då jag läste nationalekonomi opanerade vi oss studenter mot detta, då vi visste att går räntan upp går hyrorna upp, vilket pressar upp lönerna. Den s.k. vetenskapen säger då att Investering är fyra gånger BNP därför måste man dämpa investeringarna. Som Exempel gav man oss att om en bilverkstad skulle investera slog dom på stort om Det var låg ränta, men var sparsamma om räntan var hög. Vi lyckades spåra upp 20 verkstäder som hade lånat för investering. Ingen av dom var medveten om den räntan de betalade var hög eller låg.

Copyright:

Inge Oskarsson
Dianavägen 15 A, 115 43 Stockholm
tel 08 - 664 31 79
ingeoskarsson@telia.com

Om mitt liv

I920 –tal:

Jag föddes 1927 men har ändå ett minne från 20 –talet. Jag råkade vara älsta sonen, mun far var mycket stolt att ha fått en son. Då jag var 11 månader tyckte han att att jag var långhårig. Mamma lovade att klippa mej, men det fick hon inte. Jag skulle klippas proffsit av en barberare. Pappa tog mig till den finaste barberaren vid torget. Jag var för liten för att sitta i stolen, jag skulle sitta i pappas knä. Men jag höll inte tätt, då pappa kände mitt kiss kastade han iväg mig. Jag fångades upp av en av kunderna. Alla skrattade. Jag hade en stark känsla av att inte klara mig själv, jag var beroende av en vuxen, fick känslan av att jag måste lita på någon annan vuxen. Enligt min mamma förlät min pappa aldrig att jag hade gjort honom till åtlöje och jag förstod att jag måste lita till andra vuxna.

1930 – tal

Började lika brutalt som 20 – talet. Detta hände i september 1930. Jag hade fått en syster hon var omkring nio månader. Hon satt i knät på barnflickan. I handen höll hon en lackstång, kastade den för att upptäcka gravitationen, lackstången gick i två delar. Jag fg springer för förstod inte varför men jag fick en känsla av att detta skulle helt ändra mitt liv. Jag visste att något skulle hända men inte vad. Pappa kom hem full som vanligt och kastade sig över mej han kastar mej upp i luften, fångade mej, slog mej i sk$ärten, skrek de hemskaste hotelser. Han skulle minsann slå ihäl mej om..... Om vad då? Jag tror att livet är slut. Skall jag verkligen dö nu efter bara tre år? Alla är försvunna ingen kommer och förklarar att det inte var mitt fel. Jag förstår att döden är slut på livet. Jag grips av dödsångest. Det han skriker betyder att han skall döda mej. Jag skriker ut min ångest så högt jag kan. Vid min ålder vet jag inte att jag har rätt till liv. Att det finns makter mäktigare än min pappa. Jag tror att han har rätt att släcka ut mitt liv. Han fortsätter att kasta upp mig och slår. Då orden tar hårdare känner jag inte slagen. Att jag skall då vid bara tre års ålder…… Äntligen tappar han mej, jag kommer ned uppifrån taket , tar emot mej med händer och knän, slår huvudet korkmattan, det gör ont. Men jag är uppe på benen innan han hinner få tag i mej . Jag springer för livet, köksdörren stod öppen, nerför stentrappan, ut över vägen. Jag hör en bils desperata signalhorn och däckens bromsljud, men jag kommer undan. Jag har inte en tanke på att vara rädd för Skaftnisses hund då jag springer genom gränden ut mot skogen. Jag kryper under den första täta gran jag kommer förbi. Allt är tyst och lugnt, bara jag flämtar. Här kan han inte hitta mej, jag försöker krypa ännu längre in. Men hur länge kan jag stanna här? Finns det något att äta i skogen? Jag vågar inte gå hem. Jag börjar att frysa, tycker att jag har stannat en evighet under granen. På darrand ben går jag hem. Mamma frågar om jag vill ha mat. Pappa har somnat. Sean dess försöker jag hålla mig undan då pappa kommer hem.

Det mesta jag kommer ihåg från 30 – talet är alla som tigger pengar till nattlogi. De vuxna säger att det fanns jobb hos bönderna, men att de var för lata att ta drängjobb. Jag fick fler och flera systrar, mamma som varit en punkt av värme och ljus i min tillvaro, får mindre och mindre tid för mej. Jag blir mer och mer ensam med mina dagdrömmar, hittar på en massa historier där jag är hjälte. Jag vinner strider i spetsen för arméer. Jag skäms för mina tankar och berättar som aldrig för någon. Innan jag började skolan fick jag gå ärenden för trädgården, gå med blommor till någon som fyllde år. Ibland fick jag en slant för besväret. Vissa kvinnor gav mig alltid hela 25 öre. Mamma tyckte att jag skulle spara mina pengar, vilket jag gjorde. Det var viktigt att man lärde sig spara. Kanske skulle jag spara till en cykel. Jag hade sparat ett par år sparbössan var proppfull. En kväll räknade pappa pengar, han skulle betala en växel nästa dag. Pengarna ur alla kassor räckte inte. qa HAn bad HanHHHHHHH Han befallde mamma ta och slå sönder min spargris. Pengarna fyllde hela bordet. Jag skrek och protesterade. Hade min pappa sagt att vi var tvungna att använda även mina pengar för att vi skulle överleva. Hade jag säkert accepterat detta. Men något resonerande låg inte till för min far då det gällde att behandla kvinnor och barn, han gav bara order och begärde omedelbart att bli åtlydd. På så sätt skapade han aldrig någon känsla av lojalitet. ”Se till att ungen är tyst” röt pappa så hotfullt att jag tystnade tvärt. Det var inget tal om att jag skulle få tillbaka mina besparingar. Jag lade aldrig några mera pengar i sparbössan.

Under mina ensamma vandringar med blommor eller då jag sattes till enformiga jobb. Jag fick alltid skitjobben då min far inte trodde att en vänsterhänt kunde uträtta något komplicerat. Till en början vann jag alla drabbningar, med snart tyckte jag det var mera spännande om utgången inte var given.

Jag var med Gustav den andra eller Karl den tolfte i spännande drabbningar. Jag vann alltid och fick berömmelse. Dagdrömmarna var hemliga och jag trodde att de inte var tillåtna. Jag hade en sådan stark önskan att vara hjälte. Antagligen var det bara i drömmarna som man kunde vara hjälte. En gång höll jag på att drunkna för att de större pojkarna sa att jag skulle vara hjälte om jag gick ut på isen. Jag var nog inte mera än sex år. Isen gungade under mig, publiken hejade på mig att jag skulle gå längre ut, och längre. Plötsligt brast den gungande isen och jag ett ben i vattnet. Jag var vettskrämd, ingen såg ut att vilja hjälpa mig, alla var rädda. Med ett ben och händerna lyckades jag krypa upp på isen och kom iland. Nu tog pojkarna hand om mig och jag fick gå in till några tanter för att torka mig. De skojade om att de inte hade elektriskt, men en varm spisel hade de. Barnen kallade stället för gamla ålderdomshemmet och berättade att kvinnorna där var dårhusjon. Men jag tyckte att tanterna var snälla som lät mig värma mig och stack till mig en kaka, så att inte barnaskaran skulle se. Tore hade skrämt mig för dårar på anstalt och jag skyndade mig hem då jag blev uppvärmd. Det var ett par kilometer att gå och jag frös om det våta benet. Men jag upptäckte att om jag sprang eller gick so fort jag kunde blev jas varmare. Mamma märkte att jag hade ett vått ben och bad mig byta dessa eviga långstrumpor. Hon frågade hur jag kunde ha blivit våt på bara ett ben svarade jag att jag hade plurrat. Jag fick en sträng tillsägelse att aldrig ge mig ut på isar.

Då jag började skolan vid sju års ålder sade pappa till att jag måste ha tid att läsa läxor annan tid skulle jag arbeta. Han hade blivit utackorderad som barn till en snål trädgårdsmästare där han hela tiden hem från skolan skulle arbete. Då inte han fick läsa skulle jag få göra det. Men han tänkte inte på att leken är ännu viktigare än läxor. Det är under liken barn lär sig att skapa. Jag stal mig ofta tid att leka. Men hade alltid dåligt samvete. Andra barn fick leka hela eftermiddagarna. Varför inte jag. Pappa gav mig sällan bannor, han skällde på min mamma om jag var borta. Det dröjde länge innan jag förstod att hon var gisslan. Eller kanske ville jag inte förstå. Några timmar om dagen hade jag trygghet i skolan. Jag tyckte om alla lektioner utom de som hade att göra med skrivning , jag hade fått lära mig skriva med höger hand vilket antagligen gjorde gjorde att fel hjärnhalva fick hand om stavningen. Det blev helt oordning i systemet. Snart efter min tid var det viktigt att alla vänsterhänta skulle skriva med sin egen hand. Jag mins hur hemskt det var att försöka formulera bokstäver med höger hand, det blev mest bläckplumpar och konstiga krumelurer. Lärarna trodde att jag var dum som hade så svårt att lära mig skriva. Ingen tänkte på att jag tvingades skriva med fel hand. Som tur var fanns det andra saker än skrivning. Att läsa däremot blev jag snart ganska bra på. Det var tre saker som man måste lära sig det var att läsa, åka cykel och simma. Jag tyckte det var konstigt att alla tre skulle man lära sig då man var sju år. Vad skulle man lära sig resten av livet? Jag lyckades med alla tre.


Copyright:

Inge OskarssonDianavägen 15 A 115 43 Stockholm
tel 08 - 664 31 79
ingeoskarsson@telia.com

För vem planerar dom?

Varken planerare eller politiker läser bytesannonser। Där står tydligt att de vill byta till något ”inom tullarna” Alla vill bo i innerstaden। Varför bygger man då dessa förorter? Förorten blev ju aldrig som det var tänkt, det kom alltid någon motorväg i vägen। De enda som tjänade på planeringen var de som sålde bensin och bilar. Vår stad har varit mycket bättre helt utan planering. Då hade stenstaden vuxit ut cirka tre kilometer och alla hade bot i innerstaden. Vi hade haft cykelavstånd till alla platser i Stockholm. För att få luft ren luft kunde vi ha det bilfritt i hela stan. Skulle någon äntligen ha bil måste han eller hon skaffa el eller vätgasdriven bil. Då inga förorter hade blivit byggda kunde vi lätt cykla ut till en orörd natur. Bara genom att inte ha haft någon stadsplanering har vi gjort vårt för en hållbar miljö.


Galleriorna.

Och galleriorna är ett otyg. De har inte medfört något nytt. Vi har i området haft de butiker vi behövt. Antag att butikerna i området har ett marknadsvärde av 100 miljoner. De bygger en galleria för 100 miljoner. Priserna i butikerna och gallerian måste då bära dubbelt så höga hyror. Galleriorna är en av orsakerna till de höga priserna. Vi skulle naturligtvis redan då dom byggde Fältöversten ha bojkottat galleriorna. Då hade det inte blivit flera gallerior och vi hade haft billigare priser.

Copyright:

Inge Oskarsson
Dianavägen 15 A 115 43 Stockholm
tel 08 - 664 31 79
ingeoskarsson@telia.com

Det är räntan som skapar inflationen!

Enligt nationalekonomerna kan man hålla inflationen nere genom att höja räntan. Detta bygger på antagandet att investeringarna är fyra gånger BNP. Det beräknas kosta fyra årsförtjänster att bygga upp ett företag med byggnader och maskiner. Förmodligen har den nu dominerande tjänstesektorn betydligt lägre investeringskostnader. Alltså höjer man räntan och då lönar sig färre investeringar och penningvärdet skall vara räddat. Men nästan alltid hjälper inte en höjning utan man fortsätter höja räntan. Nu börjar hyrorna och transporter bli dyrare vilket leder till högre lönekrav. Varefter man desperat ytterligare höjer räntan. Vi har kommit i en ond cirkel. Därtill kommer att de investeringar som inte blivit gjorda på grund av den höga räntan inte ger någon vinst. Den höga räntan har gjort vår ekonomiska bas mindre. Vad värre är att räntan har orienterat kaptalet bort från produktion till kortsiktiga investeringar inom handeln.

Då jag läste nationalekonomi ifrågasatt vi studenter att räntehöjning i längden kunde hålla inflationen nere. Vi fick till svar att när en bilverkstad skall investera i nya verktyg slår man på stort om räntan är låg men är mera starsam om räntan är hög. Vi studenter lyckads via bankerna få tag på 20 verkstadsägare som lånat pengar till investeringar. Inte enda av dem var medveten om hur högt ränteläget var när de tog sina lån. De köpte helt enkelt de verktyg de behövde och brydde sig inte om räntan.

Vi kan fundera på det gamla exemplet att om Jesus hade satt in ett öre på en bank till oss om lever nu. Med endast två procents ränta skulle ettöringen ha vuxit till ett värde av 50 klot lika stora som jorden i guld. Då jag meddelat detta exempel till mina elever på gymnasieskolan är det ingen som tror på mig. Då jag ber dem kolla med sina miniräknare kommer ett förvånat svar: ”Det blir enorma summor.” Exemplet visar att det är räntan som spränger penningsystem. Antag att du säljer skor, när skorna är slut kan du inte sälja mera. Men ränta och ränta på ränta tar inte någon hänsyn till om pengarna tar slut utan fortsätter att skapa belopp. Om inte dessa skapade belopp inte har någon motsvarighet i sinnevärlden. Aristoteles var inne på något liknande tankar då han skriver: ”Om någon hyr en maskin och maskinen producerar är det naturligt att man betalar en viss hyra. Om man däremot betalar för att hyra pengar kommer man i svårigheter.” Vilka svårigheter nämner han inte.

Det säkraste sättet att på lång sikt få bort inflationen är att helt avskaffa räntan. Den som lånar ut kan istället bli försäkrad om genom en indexuträkning få tillbak samma värde. Det är att man tjänar pengar på pengar som skapar inflationen.

Copyright:

Inge Oskarsson
Dianavägen 15 A, 115 43 Stockholm
tel 08 - 664 31 79
ingeoskarsson@telia.com

Staketet

Vissa människor sätter staket runt sig.

Men de reparerar sällan sitt staket.

De står och skräpar i naturen.

Alla höga staket har ett hål.

Det är lättare att göra hål ett än att klättra.

På vägen till stan möter jag två höga staket.

Hittar hålet och kryper.

Nästa staket, har torkat blod på de styva trådarna.

Någon har offrat sitt blod för att göra hålet.

Jag kryper, river ett hål i min jacka.

Det finns två sorters människor:

De som bygger staket och de som gör hål i dem.

Om det funnits något ändamål med staketet,

Skulle ägaren skyndsamt laga hålen.

De här hålen har varit där i minst 20 år.

Och ingen vet längre varför man byggde staketen.

Så länge som människor bygger staket,

Kommer det att finns krig!


Copyright:

Inge Oskarsson
Dianavägen 15 A, 115 43 Stockholm
tel 08 - 664 31 79
ingeoskarsson@telia.com

Fundamentalisten

Du sitter så säkert på ditt fundament.

Även om det murket eller ruttet.

Du bryr dig inte.

Någon knäppskalle har skapat det för tusentals år sedan.

Du bryr dig inte om demokrati.

Det är gud som skall bestämma.

Vi människor har skapat underbara ting efter sedan gudarna skapades, som demokrati, välfärdsstaten, bättre medicin mm.

Detta beror på att alla gudar skapades innan demokratin.

Då inte gud har sagt något om moderniteterna bryr sin inte fundamentalisten.

Det är patriarken som skall styra,

Han skall inte ha något begär till sin nästas hustru eller tjänare.

Men tjänarna d.v.s slavarna behandlar han som han vill.

Dock kan den som råkar vara född i tron inte vara slav.

De andra ger han fan i।

Copyright:

Inge OskarssonDianavägen 15 A,
115 43 Stockholm
tel 08 - 664 31 79
ingeoskarsson@telia.com

Det räcker inte med att demonstrera!

Efter att ha varit aktiv i fredsrörelsen i 63 år, har jag kommit fram till att det inte räcker ens att bryta sig in i vapenfabrikerna och hamra på kanonerna. Även om vi kan avskaffa atomvapen kan vi aldrig få bort kunskapen att tillverka atombomber. Lyckas vi förstöra alla vapen finns fortfarande det samhällssystem som har skapat vapnen. Det vackraste exemplet på att demonstrationer lyckas är studenterna i USA som genom ihärdiga och drastiska demonstrationer tvingade sin regering att dra sig ur kriget. Men USA började krig mot Nicaragua, Panama, Grenada, Serbien, Afganistan och Iran.

Varför? Det erfordras en stark diktatur för att skapa ett krig. Så fort Mussolini fick makten började han krig. Hitler väntade i sex är tills han hade försprång med rustningarna. Saddam började krig mot Iran och Kuwait.

Men varför börjar det demokratiska USA så många krig? Därför att kapitalismen i sig är en diktatur। Den som har mest pengar bestämmer mest. I USA har kapitalet stor makt över politiken främst genom att finansiera de två största partiernas valkampanj. Utan stöd av kapitalet kan man inte vinna ett val. Om inte vapenindustrin får ett enda krig kommer de att stödja ett annat parti, vid nästa val. Att inte Bofors och SAAB försöker få gång ett krig genom propaganda och mutor beror bara på att vi är för små.

En sak är säker att USA kommer inte att sluta börja krig och att påtvinga världen sitt system förrän man har avskaffat kapitalismen। För att få varaktig fred måste vi alltså avskaffa kapitalismen helst i hela världen. Hur gör man? Sossarna satte ut för över hundra år sedan för att bygga ett solidariskt samhälle utan kapitalister. Det misslyckades på grund av att representanterna vägrade att äventyra sin ställning. Förmodlig kommer det inte att gå att avskaffa kapitalismen genom att riksdagsbeslut, militär och polis kommer att stå på kapitalets sida och få Amerikansk hjälp.

Ett annat sätt att bygga upp ett fredligt samhälle är att vi bygger upp vår egen ekonomi . Det finns redan närmare tio tusen företag i Europa son ägs av de anställda. Om de kunde producera för varandra bryter vi ut en sektor ur kapitalismen. Sedan kan använda vår makt som konsumenter genom att inte handla i de kapitalistiska företagen. Det är naturligtvis mycket jobbigare att bygga upp ett helt nytt samhälle än att demonstrerar för fred men det är helt nödvändigt.

Men Vad är det som hindrar att även det nya samhället får sina förrädare? Vi måste införa ett system där alla som vill är med och fattar besluten. Där vi har bundna mandat och när som helst kan avsätta alla representanter. Om vi administreras i mindre enheter inte mera än 100 000 invånare och där gäller direkt demokrati. Vi kan införa tvåvägskommunikation på vår TV, där vi kan sitta hemma och vara med i debatten. Både av demokrati och säkerhetsskäl bör vi vara så själförsörjande som möjligt. Aktiviteter som sträcker sig sträcker sig över flera områden som till exempel SJ och flyget sköter vi tillsammans med andra kommuner. Detta kommunala samarbete finns redan till exempel för dricksvattenförsörjning samarbetar 13 kommuner runt Stockholm. Vi får en enkel administration då vi avskaffar både stat och ladsting. Vi kanske behöver en europeisk organisation som företräder oss mot omvärlden och uppväger USA:s makt. Dit väljer vi representanter med bundna mandat och de kan när som helst avsättas.

Copyright:

Inge Oskarsson
Dianavägen 15 A
115 43 Stockholm
tel 08 - 664 31 ७९
ingeoskarsson@telia.com

Arierna

En undersökning i Polen kom fram till att 45 procent av befolkningen är arier. Ajaj, tänkte jag då jag hörde detta. Det brukar bli bråk då folk talar om arierna. Dessa krigare som erövrade större delen av världen. Men vi som hoppas på en fredlig värld, behöver inte dessa arier omvärderas. Vilka var de? Var kommer de ifrån? Finns de kvar?

Ariernas urhem anses allmänt vara mellan sjöarna Svarta Havet och Kaspiska havet och för 4000 år sedan började dom att röra på sig. En del gick österut och erövrade Indien, För att bara arier skulle ha makten införde de kastsystemet vilket Gandhi lyckades få olagligt redan på 1940 – talet . Men det lever segt vidare i ett omänskligt förtryck av de kastlösa.
Andra arier gick rakt söderut och bildade det mäktigs Persierriket . På 700 talet f.k. Uppträdde Zarathustra, en religionsstiftare, som kom med större delen av kristendomen, han var först med tron på det eviga livet, dualismen och universalismen. (den fösta som trodde på att det fanns en gud som var för alla människor, tidigare hade man haft stamreligioner.) Efiserna förde hans tankar till Jesus. Allt som skiljer kristendomen från judendomen kom alltså från en arisk tänkare.

Nästa grupp erövrade Mindre Asien och bildade Hetiterriket.
Den fjärde gruppen gick mot Europa och splittrades i Greker, Italier, kelter, germaner och slaver. Alla verkar vara framgångsrika erövrare. De var först att använda hästar som drog stridsvagnar och de var först att känna till järnet. Arierna underkuvade eller drev iväg folken i hela Europa. Samerna är ett exempel på ett folk som drevs iväg mot fjäll och skogar längst i norr. Det första verkligt stora emperiet var Persierriket. Arierna slogs även inbördes. ett par hundra års krig mellan greker och persier, som slutade i att Alexander erövrade hela det enorma persierriket. Vad filosofer, konstnärer och akitekter hade skapar i de olika grekiska stadsstaterna fick genom Helenismen spridning övar hela den kända världen. De helenistiska krigarna kunde inte hålla stånd mot romarna, men romarna kunde inte motstå den överlägsna grekiska kulturen. Nu hade vi ett ännu större ariskt rike. Det var bara Kina som kunde uppvisa ett så långsiktigt imperium. Som alla imperier byggde det romerska på att söndra och härska. Alla kunde alltid se ned på någon. Det mesta arbetet utfördes av slavar. Även slavarna var indelade i många klasser.

Det brittiska imperiet var noga med att så mycket som möjligt följa roarnas väg. Till exempel om någon vill ha ett toppjobb inom förvaltningen är det ingen mening att han eller hon studerat förvaltning, sociologi eller ekonomi. Nej man skall ha en gedigen kunskap om Romarriket. Då något händer den 15 mars associera engelsmannen till Cesars dödsdag. I tankarna lever man lika mycket i romarriket som i dagens England. Genom denna beundran av Rom kunde man bygga upp sitt eget imperium. Andra härskare som till exempel Hitler beundrade det brittiska imperiet. Hitler var så stum i beundran att han inte märkte att det höll på att gå under. Han erbjöd sig att med alla medel stödja imperiet om bara engelsmännen ville ha fred med honom. De båda världskrigen var också ett inbördeskrg mellam arier. Orsaken till kriget var det klassiska: Rustningsindustrin finansierar de politiker som är mest krigiska. Detta fortsätter än i dag om industrin finansierar US – republikanernas valkampanj och begär mera rustningar, helst ett krig i gengälld. Annars hotar de med att stödja ett annat parti vid nästa val.
Nästa imperium USA, vann inte sim makt i strid med britterna, de var på samma sida men underminerade imperiet ekonomiskt.

USA – imperiet vill härska utan att synas. Politiken huvuduppgift är pengar investerade från USA skall ha så stor avkastning som möjlig. Man har därför stött en massa diktaturer som har sett till att lönerna har hålitts nere så det har blivit mera penar över till investerarna. Den som vill införa ett mot kapitalismen fientligt samhällsystem riskerar att bli anfallet av USA. För första gången i historien har en enda makt värlsherravälde. Är det arierna som äntligen nått sitt mål. Många raser och grupper delar på makten. Till exempel har ingen blivit vald till president om han eller hon har gått emot den judiska lobbyn. Judarna har bevisligen en viss makt, men de flesta USA kännare menar att fortfarande är det invandrare främst från England men också från Tyskland och Skandinaven, som har den största ekonomiska och därmed politiska makten. Det amerikanska skönhetsidealet som sprids runt världen är blont hår och blåa ögon. Även om man inte talar om raser verkar det som om några arier efter 4000 år har nått sitt världsherravälde. Rasismen är lika olaglig som det indiska kastsystemet, men i praktiken finns den ännu kvar.

Copyright:

Inge Oskarsson
Dianavägen 15 A
115 43 Stockholm
tel 08 - 664 31
ingeoskarsson@telia.com